Midsommarafton var en riktig trevlig kväll. vi åt gott och surrade och skrattade för fullt. ebba hade lite ont i magen igår, så hon var lite tjörmig där mot kvällskvisten. men inatt har hon sovit bra och idag verkar hon må bättre. lillgumman!
Idag hämtar vi Julina och ska ha henne tills nästa vecka. och så åker vi till sandsjön när hela huset har vaknat och hälsar på där. sen hade vi tänkt fara till malå på söndag och träffa mamma och jakob. dom saknar vi!



Sötnosen var midsommarfin igår!

oj vad tiden har gått! Vi har fått oss en liten Ebba! klockan nio på tisdagsmorgonen 10/5 blev det bestämt att hon skulle ut. Flödet var så pass dåligt och hon hade inte vuxit något på två veckor så det var inte längre värt att vänta. Hon hade ändå klarat sig 10 veckor inne i min mage, från 24 till 34. så oddsen var liksom med oss.

Kejsarsnitt. det vill jag inte göra om igen. jag har aldrig varit med om något så obehagligt. det kändes som om att magen slets ut och att jag drogs i tusen bitar. kände ju dock ingen smärta från naveln och ner men beröring, benen var helt ur funktion.

Läkaren gjorde ett snitt och sedan slet dom upp resten. lager för lager. jag förstår inte hur emil kunde sitta brevid och se min mage slitas itu. usch!

12.55 började dom och 13.00 var hon ute. Jag hörde hennes skrik och fick se henne i knappt 3 sekunder sen försvann dom med henne. emil följde självklart med varje steg dom gjorde och konstaterade att hon mådde super. själv låg jag kvar på bristen för att blir ihopsydd. och det var ingen dans på rosor som det kanske låter. allt skulle tillbaka och det kändes verkligen som om att magen var helt upp och ner. det tryckte nått så fruktansvärt när dom böka på. idag si så där 6 veckor efter ingreppet känns det mycket bättre. men har inte fått tillbaka känseln över såret, det känns som bedövat då man stryker över det. dagarna efter var hemska! jag kunde inte ens skratta och emil gjorde allt i sin makt för att provocera.

men i alla fall så fick jag inte veta vad vi hade fått för något förrns efteråt när dom hade pysslat med henne. och vilken mor fäller inte tårar när man fått barn! så där låg jag på operationsbordet och grät, med främmande människor. men dom var underbara!

klockan sex på eftermiddagen orkade jag mig ner till barn4 för att få hålla henne för första gången. och vilket moment alltså. ville inte därifrån!

hon låg i kuvös första veckan med andningshjälp och saturationsmätare som mätte hur hon syresätte sig och pulsen. Hon hade också en navelkateter som hon fick mediciner i och så. Allt det där har hon fått bli av med. matsonden var det sista som dom tog bort. i och med att den försvann gick det lättare för henne att äta själv.

dom sista dagarna på barn4 ammade vi fritt och hon gick jätte bra upp i vikt. till slut ändrade dom uppfattning och tyckte visst att vi skulle kunna få fara hem. den första veckan hemma vägde vi henne varannan dag och sedan efter utskrivningen från barn4 blev det två gånger i veckan. nu går hon så fint upp i vikt och sköter det där jätte bra så det räcker med en gång. Nu är hon uppe i 2680g och 47.5 cm lång.

Nu är det sommar och myggen kommer mer och mer. iallafall här på rankbäcken. vi är för det mesta hemma och rår om varandra. vi har också julina varannan vecka ett tag under sommaren. hon är verkligen stolt över att vara storasyster!

ihelgen är det midsommar och då kommer elin och tobbe och vickan och marcus hit. vi ska äta god mat och umgås. förhoppninsvis blir det en midsommarstång också!

Trevlig midsommar allehopen!